Berita Hari Ini Terlengkap di Asia – KGNews.asia – 30 September 2026 | I hjärtat av Jakarta, på det välrenommerade D Gallerie, möts besökare av en atmosfär som är både eterisk och djupt förankrad i det förflutna. Utställningen Still to Draw Near Chintia Kirana Menelusuri Arti Rumah dan Ingatan, som pågår mellan den 26 september och 26 oktober, bjuder in till en filosofisk och visuell undersökning av vad det innebär att förlora och återfinna ett hem. Genom en kombination av fotografi, unika materialval och abstraktion navigerar konstnären Chintia Kirana genom de fragmenterade minnen som definierar en tillvaro i diaspora.
Chintia Kirana är en tvärvetenskaplig konstnär, kurator och kulturell organisatör vars liv och arbete är uppdelat mellan Montgomery, Alabama, och Brooklyn, New York. Hennes personliga historia är oupplösligt kopplad till de traumatiska händelserna i Jakarta 1998, då våldsamheter mot den kinesisk-indonesiska minoriteten tvingade hennes familj att lämna sitt hemland. I utställningen Still to Draw Near Chintia Kirana Menelusuri Arti Rumah dan Ingatan väljer hon dock att inte återskapa historien genom direkta politiska budskap, utan snarare genom att undersöka de spår som tiden och förflyttningen lämnat efter sig.
Elden och materian som bärare av historia
Ett centralt element i Kiranas skapandeprocess är användningen av värme och eld. Kuratorn Mitha Budhyarto poängterar att konstnärens intresse för dessa element fungerar som en länk till diasporaerfarenheten. Elden ses här inte bara som en förstörande kraft, utan som ett verktyg för transformation och bevarande. Genom att använda värme bearbetar Kirana material som bär på specifika kulturella och personliga betydelser.
Materialvalen i utställningen är noggrant utvalda för att representera olika aspekter av konstnärens identitet och resa:
| Material | Ursprung och betydelse |
|---|---|
| Aska | Härstammar från bränning av “andepengar” (spirit money), en kinesisk tradition för att hedra förfäder. |
| Sot | Pigment utvunnet från köksredskap, vilket symboliserar hemmet och vardagens rötter. |
| Jord | Hämtad från familjens hem i Alabama, bearbetad till pigment för att förankra verken i nuet. |
| Lödpenna | Används för att bränna pappersytor och blottlägga underliggande skikt, en metafor för att gräva i minnet. |
I verket “Still In Passing” blir denna teknik särskilt tydlig. Genom att använda en lödpenna för att bränna bort det översta lagret av papperet skapar hon vita linjer som framträder ur det mörka. Det är en process som kräver tålamod och precision, precis som arbetet med att förstå sitt eget förflutna i Still to Draw Near Chintia Kirana Menelusuri Arti Rumah dan Ingatan.
Sökandet efter ett hem utan adress
För många som lever i diaspora blir begreppet “hem” något flytande. I serien “Transient” utforskar Kirana denna känsla genom diffusa former och linjer som påminner om landskap sedda från ett fordon i rörelse. Hon beskriver en känsla av att ständigt vara på väg, en evig sökare efter en plats att landa på. Men under resans gång har hennes definition av hemmet förändrats.
“Jag känner att jag alltid är i rörelse. Jag söker alltid efter ett hem,” förklarar hon. Men detta sökande handlar inte längre om en fysisk adress i Jakarta eller en specifik plats i USA. För Kirana har hemmet blivit synonymt med mänsklig värme, gemenskap och känslan av att bli accepterad. Varje gång hon återvänder till Jakarta finner hon hemmet i de små interaktionerna – ett leende från en främling eller värmen i en lokal gemenskap. Det är denna emotionella geografi som utgör kärnan i Still to Draw Near Chintia Kirana Menelusuri Arti Rumah dan Ingatan.
Att minnas utan att återuppleva traumat
En av de mest kraftfulla aspekterna av utställningen är hur den hanterar kollektivt trauma. Genom att separera materialen – att inte blanda askan från förfädernas riter med jorden från Alabama – skapar Kirana en visuell representation av ett liv som består av olika, men sammanhängande, kapitel. Det förflutna och nuet existerar sida vid sida utan att radera varandra.
Kirana betonar vikten av ihågkomst (remembrance) snarare än att återuppväcka själva traumat. Genom att minnas vad som hände 1998, och genom att koppla det till de våldsamheter som fortfarande sker i världen idag, hoppas hon kunna bygga broar av empati. Utställningen fungerar som en påminnelse om att vi aldrig fullt ut kan veta vad en annan människa bär på under ytan.
Genom Still to Draw Near Chintia Kirana Menelusuri Arti Rumah dan Ingatan lyckas konstnären förvandla en personlig tragedi till en universell berättelse om motståndskraft och hopp. Hon visar att även om vi inte kan återvända till det förflutna, kan vi bära med oss dess fragment för att skapa något nytt och meningsfullt. Utställningen står som ett vittnesbörd om konstens förmåga att hela och att erbjuda en plats för reflektion i en föränderlig värld. Besökaren lämnar galleriet med en djupare förståelse för att hemmet kanske inte är en plats vi lämnar, utan något vi bygger inom oss själva och tillsammans med andra.
